Sven Olof Tropp

balettmästare, koreograf och dansare.
Född 1890-10-11 i Stockholms stad.
Död 1964-10-20 i Oscars förs. Stockholm.

Levnadsbeskrivning

Sven, som egentligen ville bli ingenjör, upptäcktes på Skansen av kammarherre Burén, som då var operachef. Sven och syskonen Oscar och Anna var på Skansen med ett folkdanslag. Oscar och Anna placerades i baletten och Sven i elevskolan. Sven var egentligen för gammal, 11 år, för de flesta placerades där mycket tidigare. Han debuterade i rollen som dörrvaktare i "Askungen". När han var 16 år lade han ingenjörstankarna på hyllan. Studerade då för Gunhild Rosén. Han blev balett mästare 1920.

Följande är avskrivet ur en gammal uppslagsbok:

Balettmästare, premiärdansör, f. 11 okt. 1890 i Stockholm. Bror till Oscar och Anna Tropp.
Sven genomgick Kungliga Teaterns balettskola under Gunhild Rosén 1902-05.
Han blev seconddansör där 1909 och var premiärdansör 1913-20 samt balettmästare och lärare 1920-31.
Sedan 1928 innehade han eget balettinst. i Stockholm.
Han har bedrivit privatstudier för Michael Fokin, L. Massine, L. Woizikowsky, S. Idzikowsky, H. Beck och G. Uhlendorff.
Sven har komponerat koreografin till "Per Svinaherde", "Mylitta", "Narkissos", "Balettskisser", "Älvorna", "Undine", "Hertiginnans friare", samtliga vid K. Teatern, samt otaliga divertissemang till operor, av vilka fandangon till "Figaros bröllop" ännu står på K.Teaterns repertoar liksom danserna till "Orfeus i underjorden", vilka han komponerade till Max Reinhardts första regissörsgästspel där (fortf. när detta gamla uppslagsverk skrevs).
Han har gästspelat med egen balettrupp i Köpenhamn 1918 och tills. med Elly Holmberg i Berlin 1922, Oslo 1923 och Bad-Nauheim 1924.
Han har även varit balettmästare vid Ernst Rolfs revyer på Södra Teatern och Folkets hur teater samt sedan 1940 vid China varietén.
Han grundade 1939 Skansens barnteater.
Bland hans roller på K. Teatern märks i Fokins baletter Älsklingsslaven i "Cleopatra", Poeten i "Sylfiderna", Harlekin i "Karneval" och negerslaven i "Scheherazade".
Vidare har han i sina egna verk utfört Pan i "Narkissos" samt huvudpartier i "Per Svinaherde", "Balettskisser", "Älvorna", "Undine" och "Mylitta".
Sven utförde även ett parti i Björlins "Fågelhandlaren" samt ytterligare bl.a. Prinsen i "Eldfågeln", Titelrollen i "Pulcinella", Coppelius i "Coppelia", Humpe i "Bergakungen" och Corregidoren i "Den trekantiga hatten".
Sven var som dansör den tekniskt skickligaste vårt land haft i nyare tid, därtill en ypperlig mimiker, och är den främste bäraren av den fokinska traditionen, som grundar sig på säker teknik, förenad med intensiv mimisk-dramatiskuttrycksfullhet. Över tusentalet elever har genom hans förmedling erhållit engagemang vid våra teatrar, och hans namn som koreograf såväl vid K-teatern som vid privatteatrarna har alltid borgat för god konstnärlig kvalitet.
Bland Sven T:s. elever märks främst premiärdansören Carl-Gustaf Kruuse af Verchou och seconddansören Nils Jacobsson.
Gift 1926 med premiärdansösen Elly Holmberg.

C.F.

Balettmästaren Sven Tropp bodde på Östermalmsgatan 92 i Stockholm under 1950-talet.

Detta hittades i Månadsnytt Årgång 23 - Nr 4 - April 2007 Sveriges Pensionärsförbund - Seniororganisationen i tiden Karlskogaföreningen
"Samma år som Atlantflygningen skedde var dansen charleston högsta mode, men i Stockholm ville man bojkotta dansen eftersom den upplevdes som "en ful apdans" och en balettmästare Tropp hade följande recept för utrotning av dansen:
- Om alla dessa damer som ge sig in i charleston fingo se ett fotografi av sig själva bakifrån under utövandet av dansen . . . är jag övertygad om att de aldrig mer i hela sitt liv skulle dansa charleston.
Något annat sätt att på godvillig väg från Stockholm utrota denna dans vet jag ej . . . det är vedervärdigt att se dessa höftrörelser och bensparkningar som visserligen äro god gymnastik men dock ha föga med dans att göra.
Tropp fruktade emellertid att charlstonflugan gripit sig så fast i Stockholm, "att det tar tid innan den försvinner och ersätts av verkliga danser, som är värda att dansas av var och en".
Han rekommenderade istället danspubliken den vackra tangon "La Florida" eller våra gamla förtjusande valser.
Så kunde en moralens väktare tala år 1927!"

Bertil Edling