Hela denna byggnad med stora marmorsalar innehåller skulpturer från Golfkustens stora fornamerikanska civilisationer, framgrävda på olika platser i området.

Här är en terrakottafigur, kan föreställa Thaloc, regnguden från det centrala höglandet. Det kan också kanske vara en krigare eller en bollspelare. 600-900 e. Kr.

 

Vi fortsatte till Hacienda del Lencero, nu ett museum. Här bodde conquistadoren Lencero och även generalen och Mexicos president Santa Anna. Bakom huset fanns denna sjö. En svart svan Ligger och vilar sig i gräskanten.

Vi kom till vårt hotell ganska precis 17.00 och alla fick bråttom att ringa hem till Sverige och önska Gott Nytt År. I Sverige var klockan nämligen tolv på natten. Den här kvällen var det nyårsfest i ett hotell nära vårt. Jag tror det var den sämsta nyårsfest vi varit med om. Vi kom dit c:a 22.00. Rummet, som var fönsterlöst, var fullt med folk som satt vid bord. Vi satte oss ner och lyssnade till ganska hög skrällig musik. Maten, som inte heller var särskilt god serverades klockan tolv. Den här tråkiga nyårsaftonen kommer man sent att glömma.

Trots sen kväll var vi på benen redan sju på morgonen. Vi njöt av soluppgången strax utanför vårt hotell. Vi besökte La Antigua Veracruz, där den äldsta kyrkan och stadshuset på den amerikanska kontinenten grundades. Denna ruin med rötter på väggarna är stadshuset från 1500-talet.

Färden gick vidare till Tlacotalpan, en vacker liten färgglad stad vid Papaloapanfloden. Vi kom till San Andres Tuxtia där man odlade tobak. Tyvärr kunde vi inte besöka cigarrfabriken, eftersom den var helgstängd. Vårt nya hotell låg i Catemaco vid vulkansjön Catemacosjön. Efter att ha besökt pilgrimskyrkan i staden bar det ut med båt på sjön. Vi färdades alla, iförda flytvästar, i en liten motorbåt. I denna vulkansjö fanns små öar med apor. Det var också ett tillhåll för fåglar.

Det var mycket klättrande i trappor. Mayafolket slog sig ner här ca 100 f. Kr. Staden övergavs ca 900 e. Kr.

Till vänster är Inskriptionstemplet. Porträttgalleri i palatset.

Här är det bladbärande korsets tempel.

På vägen mot Mérida far vi genom den tropiska Campechesavannen. Mérida är Yucatáns huvudstad. Staden är vacker. Här är guvernörspalatset med muralmålningar av Fernando Castro Pachero, en lokal konstnär.

  När man reser på de spikraka långa vägarna mellan de olika städerna ser man djungel på bägge sidor. Ofta är den hög, men ibland ganska låg. Bostäderna har ofta palmbladstak, men nuförtiden byggs de taken mer och mer sällan. Det är mest de välbeställda som bygger med palmblad på taken. Här är några hus med palmbladstak, men just dessa är inte bostäder, här säljs konsthantverk av olika slag.

Här en bostad tagen från fönstret på en rullande buss.

 

Uxmal, en av mayakulturens mest betydande städer. Detta är trollkarlens pyramid, 35 m hög. Här får man inte klättra upp.

 

Jaguartronen med Guvernörens palats i bakgrunden.

Vi bjöds på middag på en mayansk s.k. palapa, där maten tillreds under jorden.
Senare såg vi ett vackert ljus- och ljudskådespel vid mayafolkets byggnader.

 

På väg till Chichén Itzá besökte vi en mayakyrkogård. Den var verkligen vacker.

 

Dateringen för den första bosättningen i Mayastaden Chichén Itzá är osäker, men staden erövrades av toltekerna, ett krigiskt folk, på 900-talet.

Det runda tornet är observatoriet och de smala öppningarna i murarna motsvarar olika himlakroppars positioner för viktiga dagar i mayafolkets almanacka.

Detta är en 168m lång bollplan. Spelet gick ut på att hålla den stora gummibollen i luften och till sist spela bollen genom hålet i stenringen, som var ett slags mål på stenmuren. Det förlorade lagets spelare offrades och deras huvuden lades på en låg plattform, Tzompantli. Plattformen har dödskallar utefter hela kanten.

Den här pyramiden. El Castillo, är 24 m hög. Den har 91 trappsteg på vardera sidan. 4x91=364 och lägger man sedan till 1, tempelplattformen, blir det 365, alltså lika många som årets dagar. Sidorna ligger exakt i de fyra väderstrecken och två gånger om året (21/3 och 21/9) vid soluppgången inträffar en optisk synvilla på den norra sidan. Det ser då ut som om en orm slingrar sig nedför trappan.

Vi gick ända upp. Det frestade starkt på benen. Nedan syns också utsikten uppifrån El Castillo.

Vi såg också ett vattenhål, cenoten, där man tror att människor offrades till regnguden Chac.

Tulum är en mayastad på en klippa vid Karibiska havet.

Slottet, El Castillo. Trappan leder upp till ett tempel. Har troligen fungerat som landmärke för sjöfarare.

 

Vid slutmålet, Playa del Carmen, kunde vi bada och slappna av i 1 ½ dag innan vi återvände till Sverige och vinterkylan.

 

Pelikaner är vi inte vana vid.

Text och bilder: Barbro