Resdagen steg vi upp redan kl. 5.00. Vi fick skjuts till Arlanda. Incheckning 7.10. Kontrollen av handbagage var ungefär som den brukar, alltså genom röntgenbandet i full fart. Vid flygbyte i Frankfurt var det desto värre. Bagaget rotades igenom ordentligt och dessutom var det kroppsvisitering. Väl framme i Mexico City var klockan åtta lokal tid. Staden var smyckad med juldekorationer i form av girlanger och olikfärgade lampor som lyste upp natthimlen.

Från vår balkong på Hotel Majestic såg vi ut på det stora torget vid Historical Center. Där pågick varje kväll en livlig handel med diverse krafs. Det liknade en jättemarknad, där elektriska sladdar låg huller om buller på marken mellan de olika stånden på ett sätt, som aldrig skulle tillåtas i Sverige. Vid närmare studie av husen i staden, upptäckte vi att sladdar låg utanpå husfasaderna överallt. Ett under att strömmen fungerade, tyckte vi.

Massor av folk, både stora och små, strömmade till torget på kvällarna. Just vid den här tiden är det många som är lediga, även barnen, som har skollov.

Jag kan inte påstå att jag tycker staden är vacker. Den har på de flesta ställen mycket låga hus, pga. jordbävningsrisken och ser halvfärdiga samt ibland ganska ruffiga ut. Endast i den nyaste delen finns riktigt höga hus, som också är i bättre kondition.

Staden har 20 miljoner invånare, Mexico närmar sig 100 miljoner (97 milj. om jag minns rätt) en hisnande siffra. Folk är mycket trevliga och vänliga överallt.

Ganska många tiggare sitter på gatorna, men de riktiga slumkvarteren ser man i utkanten av staden.

(bild tagen från bussen)

Det första som utforskades var det stora Templo Mayor, som nyligen grävts ut. Det låg mycket nära torget.

 

Templet uppfördes av aztekerna på 1300- och 1400-talen. Det aztekiska namnet på templet är Coatapec, som betyder ormarnas kulle.

Vi besökte den lugna stadsdelen Coyoacán där Diego Riveras bodde med sin fru Frida Kahlos, som också var en stor konstnär. Deras hem är numera museum.

Därefter for vi till "De flytande trädgårdarna", som inte alls flyter, men kallas så för att de är byggda på en grund sjö. På kanalerna runt trädgårdarna kan turister numer färdas i båtar och underhållas på olika sätt. Självklart tog vi en tur i båtarna.

 

Naturligtvis måste man inhandla lite onödiga saker på marknaden vid flytande trädgårdarna. Nåja, det var ganska nödvändiga saker för en gångs skull, nämligen vykort, för att sända en hälsning hem.

Vi fick också veta att Mexico hade ett stort universitet, där vår svenska färdledare också studerat. Universitetet var avgiftsfritt för alla elever. Huset med de mönstrade väggarna är biblioteket.

I Mexico City fanns något som kallades lördagsmarknad. Från början var det en mindre grupp konstnärer som ställde ut och sålde sina alster på lördagarna. Efter en tid var det fler och fler som ville vara med. Det har nu svällt ut till en ganska stor marknad.

Mexico City har ett fantastiskt vackert posthus. Vi trodde först att det användes till något annat nu, men det visade sig fortfarande vara post och vi köpte ett antal frimärken, vilket var lite problematiskt att få tag i på annat håll. Utvändigt såg huset lite venetianskt ut.

En annan fantastisk byggnad var Palacio de Bellas Artes. Utvändigt är huset klätt med italiensk marmor och dess kupoler är kakelklädda. Högst upp den mexikanska örnen. Invändigt blänker marmorgolven och det är ett vackert ljus från fönster och belysning.

Vi gjorde en bussrundtur längs paradgatan Reforma, där vi såg många vackra bostadshus, som beboddes av dem som hade det lite bättre ställt än de flesta andra. Där fanns också tivoli, en vacker stor park och Antropologiska muséet. Vi använde lång tid på muséet, där vi också åt en härlig lunch.

Här fanns figurer från förhistorisk tid, av olmekerna. Toltekerna och aztekerna har även sina utrymmen. Man vandrar genom alla rum i tidsordning. Till slut blir huvudet så fullt av alla intryck, att man har svårt att hålla isär de olika folkslagen.

Överst hänger en begravningsmask.

Geometrisk skulptur av vattengudinnan Chalchiuhtlicue

Vi fortsatte till Teotihuacán, som betyder "Platsen där män blir gudar". Här bodde en gång 125 000 människor under ca 500 år, innan den övergavs ca 650 e. Kr. Den största pyramiden är Solpyramiden. Vi beslutade oss för att gå upp till toppen på den, men orkade bara till hälften, troligen beroende på den tunna luften. Den här platsen ligger på ungefär 2000m höjd.

Janne filmar

Barbro är stolt att ha kommit längre än många andra i gruppen. Månpyramiden i bakgrunden.

Här berättar vår mexikanska guide om alla utsmyckningar på pyramiderna.

 

En dag stannade vi och tittade på en pilgrimskyrka. Den var inte så gammal, men i samma område fanns fler kyrkor.

Vi åkte söderut mot kolonialstaden Puebla, genom Rio Friopasset och såg de stora vulkanerna Popocatepeti och Iztaccihuati på avstånd. I Puebla tog vi en promenad i staden bland de fina husen. Den här staden såg välmående och vacker ut. Vi såg här latinamerikas näst största katedral med ett fantastiskt kapell med massor av guld.

Vi tog in på ett nytt hotell för natten.

Redan 7.15 på morgonen gick avfärden mot Veracruz. C:a 3 timmars färd till Xalapa genom kaffedisktrikten. Vi passerade Mexicos högsta berg, Citlaltepeti, 5700m. Vi såg snö på toppen. Vi färdades på c:a 2000 m höjd och mot en ny klimatzon. Mellan dessa var det dimma, molnen var nere vid marken. Sedan kom ett område med hänförande utsikt, berg och dalar, grönt och frodigt, kossor och typiskt klädda mexikaner (med hatt och stövlar på häst).

 

Visst är väl de här gungande barnen härliga. Denna skulptur var c:a 1 dm hög.

Är du intresserad av att läsa fortsättningen klicka här.