I vår bekväma buss låstes våra resväskor in och vi fick se litet av staden Lima.
Vår guide tyckte inte att Lima var någon särskilt vacker stad och det kan jag hålla med om, men det fanns en del vackert där ändå, exempelvis de gamla färgglada husen från kolonialtiden. Vi stannade också vid ett vackert torg, Placa San Martin. Där fanns ett hotell där många kändisar hade bott och vår lokala guid hade mycket att berätta om.
Efter detta såg vi en pyramid, Huaca Huallamarca,inne i staden och den var mycket fint bevarad. Den är från omkring 200 f. Kr. - 700 e. Kr.
Färden gick sedan vidare till en park som öppnades 1993 på Valentindagen den 14 februari. Den heter "Parque del Amor". Skulpturen med det förälskade paret är gjord av Victor Delfin. Varje år på Valentindagen får brudpar vigas där för 10 dollar. Många brudpar har fått sina namn skrivna i de vackra dekorationerna runt parken. Utsikten mot Stilla havet är mycket vacker uppifrån parken.
Vi fortsatte sedan till ett ställe i öknen där man börjat utgrävningar av ett stort antal pyramider från Inkatiden. Det låg högt och var ett mycket stort område. Pyramiderna var uppbyggda med stenar av lera blandat med halm och de var inte brända. Att de har klarat sig så länge beror på att det mycket sällan regnar i området.

Vi åt en mycket god lunch innan vi sedan åkte vidare till Hilton Paracas, vårt hotell i Paracas. Alla var mycket trötta efter denna dag, eftersom vi inte hade sovit särskilt mycket på planet. De fina hotellrummen var mycket efterlängtande och troligen sover vi alla ovaggade i natt.

Idag var det dags att komma ut med båt för att titta på fåglar
På morgonen startade vi tidigt och åkte med buss ut för att ta en båttur till Ballestasöarna. På väg ut såg vi en bild av en kandelaber eller möjligen en kaktus. Den ska ha varit där i 1000 år. Anledningen till att den har bevarats är att området i stort sett aldrig får något regn. Den fungerar numer som ett sjömärke.
Väl ute vid Ballestasöarna såg vi pelikaner, pingviner, sjölejon och ytterligare många fågelarter.
Vi tog in på ett nytt hotell i Nasca på kvällen och tog ett skönt bad i poolen. Här är det just nu sommartemperaturer.

Vi var i Nazca för att se Nazcalinjerna från luften
Efter att ha sovit gott på Hotel Nazca Lines steg vi upp mycket tidigt för att gå ombord på ett Cessnaplan och se alla linjer och figurer som sägs ha gjorts av Paracas- och Nazcakulturerna mellan 900 f. Kr. och 600 e. Kr. Varför de gjordes vet man inte, men det finns minst 16 teorier om detta. Själv tror jag att de gjordes av utomjordingar eftersom de bara syns från luften. De ville se var de skulle landa. Jag tror inte att de hade luftballonger på den tiden de gjordes. De kan också ha gjorts för att märka ut de vattenkanaler som fanns under jorden och som finns kvar än idag. De gjordes för att ta hand om vattnet som rann ner från bergen när det var regnperiod. En annan teori var att det skulle vara en slags astronomisk kalender ur vilken man skulle kunna utläsa när det var dags att så och skörda. Maria Reich, en tysk matematiker ägnade hela sitt liv med att räkna ut hur himlavalvet såg ut på den tiden figurerna och linjerna gjordes. De är 30 cm djupa och att de kan finnas kvar beror på att det regnar så sällan och vinden blåser bort sand som kommer ner i ränderna.
Det var mycket vackert att se bergen från luften och alla figurerna i landskapet, men inte lika lätt att ta en bild på varje figur. Några har jag ändå fångat. Den första var astronauten och den andra var en kolibri. Den tredje jag lyckades fånga var en kondor. Den sista heter manos hands och jag vet inte om den har något svenskt namn. Apan och spindeln, som väl är de mest kända lyckades jag inte få med på bild. Intressant var det ändå.

När vi hade sett Nazcalinjerna fortsatte vi tillbaka till Lima
Vi gjorde några stopp på vägen tillbaka förstås, för det var ganska långt. Den första bensträckaren togs vid en klippa som liknade ett indianhuvud.
Färden fortsatte sedan till Oasis de La Huacachina, en oas som låg mellan mäktiga sanddyner. Folk åkte i jeepar uppför och längs sanddynerna. Det var också populärt att åka snowboard, eller ska man kalla det sandboard, från toppen av dynerna. Vi åt en härlig lunch medan vi samtidigt kunde titta upp mot dem som åkte eller föll utför. Det bästa på lunchen var förrätten som var fantastiskt god.
Sen eftermiddag kom vi till vårt flotta femstjärniga hotell i Lima. Från vårt hörnrum kunde vi se den ganska täta trafiken i korsningen under.

Dagens resa gick från Lima till Cuzco
Morgonfrukosten intogs på 21:a våningen på Hotel Americas som hotellet heter. Sen var det dags att flyga igen. Flygturen var bara en timme lång och gick över Anderna. Cuzco är Inkarikets gamla huvudstad och den ligger på 3500 m höjd. Vi har varit lite oroliga för den höga höjden, men än så länge har vi klarat den, vi har bara känt lite hjärtklappning och det är tydligen som det brukar vara. Man ska ta det lugnt, dricka mycket och äta lite i början, så att kroppen inte får jobba för hårt.
Middagen åt vi på en liten trevlig restaurang och vi hade underhållning av en grupp peruaner som spelade för oss.
Vi ska nu bo på hotell, Novotel 4*, hela tre dagar. Hittills har vi ju bytt varje dag. Spanjorerna erövrade Cuzco 1533 och de rev mycket av det gamla för att bygga nytt, men kom underfund med att grunderna var så välgjorda att de sparade dem. När man ser grunderna så förstår man, för de är fortfarande kvar och är mycket stadiga. Stenarna passar perfekt mot varandra, det är inte murbruk emellan och man får inte in en knivspets emellan ens.

Vi besökte Sacsayhuaman, Tambomachay, Qengo, Solens tempel och Katedralen vid Plaza de Armas
Sacsayhuaman var en ceremoniell plats vid Inkatiden. Det är en stor befästning med stenar uppbyggda i olika plan. Tyvärr är den ganska förstörd för där plockades det stenar när man skulle bygga en grund till ett hus eller dylikt. Den största stenen väger ca 125 ton.
Vi fortsatte till vattentemplet Tambomachay. Templet ligger vid en led som går mellan Cuzco och Machu Picchu. Det skulle ta ungefär 12 dagar att gå från templet till Machu Picchu.
Qengo blev nästa stopp. Det var Moder Jords tempel. Det låg vackert vid bergskanten. I detta naturliga berg som var urholkat hade gjorts ett litet bord för ceremonier.
Här ser man lite av utsikten från bergen.
Solens tempel var en fin byggnad som en gång hade täckts med guld på murarna. Där hade också funnits gulddjur, men spanjorerna tog hand om allt guld och smälte ner det. Numera finns solens tempel inne i en stor och ståtlig kyrka. Hur duktiga de var att bygga på Inkatiden syns på bilden då tre fönster ligger exakt i linje med varandra i tre olika rum.
Vid Plaza de Armas ligger katedralen. Den är fantastiskt fin inne med mycket guld och silver. Tyvärr fick man inte fota inomhus.

Idag har vi rest runt i Urubamba, Inkas heliga dal
Vi började med Chinchero, en liten by där vi fick lära oss hur de växtfärgar garner. De hade också en fin kyrka som vi gick in i och en liten marknad. Utsikten var fantastisk. Tittar man noga ser man glaciärer uppe på bergen.

Färden fortsatte till Ollantaytambo, som var ett stort religiöst centrum på Inkatiden. Där fanns avsatser murade med trappor upp till den plats där ett fort och ett tempel hade funnits. Det var mycket ansträngande att gå ända upp, men vi klarade det. Det var fantastiskt stora stenar som stod på högkant högst upp och vi fick höra en teori om hur de hade fraktat dit alla stenar. Inkafolket har verkligen visat sig vara mycket duktiga konstruktörer och byggare.

Vi besökte också ett hem i Ollantaytambo. Där fanns diverse djur, höns, katter, hundar och även marsvin. Marsvinen sprang runt benen på oss, så vi fick vara försiktiga så vi inte trampade på dem. I Peru äter man marsvin. En säng fanns i rummet som i övrigt var fullt med souvenirer som de gärna ville att vi skulle köpa
.

Vi hade nu varit igång sedan tidigt på morgonen och fick en härlig lunchbuffé på ett trevligt men blåsigt ställe. Efter lunchen besökte vi Perus mest berömda marknad Pisac. Där fanns mängder av stånd av olika slag, men vi hade otur att resans första störtregn kom just när vi anlände, så det blev en snabb marsch förbi några av stånden och vi handlade bara ett par småsaker. Vi gjorde också ett stopp vid ett hantverkskooperativ. Det låg alldeles bredvid ett vägarbete, där man skulle återställa vägen efter alla regn som var i februari-mars. De hade många djur och särskilt förtjusta var vi i lamorna.

Vi checkade ut från vårt hotell tidigt på morgonen för att resa till Machu Picchu
Idag kom vi till det mål som var anledningen till vår Peruresa, Machu Picchu.
Först åkte vi buss från Cuzco till Cachimayo och därifrån tog vi Inka trail. Det var mycket fina och bekväma vagnar och vi serverades kaffe med lite tilltugg. Värdinnorna såg ut som flygvärdinnor.
Nästan hela resan gick genom en canyonliknande dal och det var ofta vacker utsikt. Man kunde också se att arbetena fortfarande pågår efter regnovädret för ett halvår sedan. Så fort tåget stannade kom försäljare och bjöd ut sina varor.

Många vandrar en lång påfrestande sträcka istället för att åka tåg hela vägen fram.
Väl framme fick vi ta en buss som transorterade alla upp till den gamla staden. Vi fick guidning i drygt två timmar. Vi fick bl.a. veta att det troligen inte bott fler än 700 människor där, för det var inte vem som helst som fick bo där. Invånarna var också skiktade och de viktigaste personerna hade lättast tillgång till vattnet. Det var jobbigt att gå upp och ner i alla trappor, så vi var rejält trötta efter turen.
Vi åt sedan en härlig middag med laxforell och mango samt en hel del andra tillbehör.

Shopping i Machu Picchu och sedan tillbaka till Cuzco med inka trail
Jag och Janne tillbringade förmiddagen med att titta i staden Machu Picchu. Vi shoppade också lite grand, för där fanns mycket fina saker och massor av stånd.
Väl tillbaka i Cozco var det sen eftermiddag och i morgon stiger vi upp tidigt för att fortsätta vår resa till Puno.

Vi har rest från Cuzco till Puno och har suttit mycket i bussen under lång tid
Vi gick ombord på bussen tidigt och första stoppet blev vid en fin kyrka i Andahuaylillas. Kyrkan höll på att restaureras och den var mycket utsmyckad och fin inne, men vi fick inte ta bilder.
Nästa stopp var i Campesina de Raqchi där vi såg det välbevarade Inkatemplet Viracocha. Där fanns delar av hela väggar och enstaka pelare och man såg också många mindre byggnader där man hade förvarat säd för att ha om det blev sämre tider. Ett av dessa hade fått ett tak så som det förmodligen hade sett ut en gång. De här byggnaderna var byggda med vulkaniska stenar som var lite lättare att forma än granitblocken. Det fanns vattenkanaler och även en brunn där man kunde hämta rent vatten.

På bild 1 syns Inkaleden som användes flitigt eftersom inkafolket samarbetade med varandra i de olika länderna både norr och söder om Peru. Man bytte varor med varandra.
Utanför anläggningen såldes hantverk som befolkningen hade gjort, en del mycket vacker keramik fanns det exempelvis.
Vi fortsatte över högplatån där många djur gick och betade och kom till den högsta punkten som var 4335 m ö. havet. Även där fanns det en hel del saker för den som ville köpa.
Till slut kom vi fram till Titicacasjön i Puno där vi ska bo över natten på Hotel Eco Inn. Vi ser faktiskt sjön från vårt fönster. I morgon åker vi ut på Titicacasjön som är världens högst belägna navigerbara sjö. Den ligger 3812 m ö. havet.

Med båt på Titicacasjön tog vi oss ut på Uros och vassöarna
Vassöar har funnits länge, men inte funnits på kartan särskilt länge. Det var när satelliterna sköts upp och man såg ner mot jorden, man upptäckte att något saknades på kartan. Öarna har blivit fler och fler, just nu 64 stycken. Det byggs hela tiden nya. Däremot bor det färre och färre människor där.

Vi fick en instruktion om hur man gjorde öarna med hjälp av en liten modell. Hus och båtar, ja allt, var gjort av vass. Vi åkte sedan vassbåt ut till en annan ö där vår reseledare hade ett två gudbarn. En av dem var i skolan, men den minsta fick han träffa. Det var förstås roligt eftersom det blir mycket sällan de möts.
Efter besöket på vassöarna steg vi åter i motorbåten för vidare äventyr på Titicacasjön.

Ett besök med övernattning på ön Taquile
Drygt ett par timmar tog det att åka från vassöarna, Uros till ön Taquile. Här är indianerna klädda i sina färggranna kläder och män som inte ännu är gifta går omkring och stickar. När de ska gifta sig måste de visa att de kan sticka. När vi såg deras stickade mössor, vantar, m.m. så kan jag inte tänka mig att de inte blir gifta av den orsaken, för det de sålde till oss var mycket välstickat. Även gifta män stickade. Kvinnorna vävde fina saker. Man ville gärna köpa mycket, men det blev endast ett par vantar och de var jättefina.

Vi åt tre måltider hos dem och sov i deras hus. Det var förstås ett äventyr att bo på det sättet med mycket små möjligheter till att sköta hygienen. Behövde man en toalett på natten fick man trava ut med ficklampan i mörkret. Att komma upp till deras hus nerifrån sjön var mycket ansträngande och även en promenad för att se solnedgången på andra sidan ön var besvärlig. De flesta av oss flåsade ganska rejält på den höga höjden. När vi kom och när vi reste från ön fick vi hjälp med att bära våra ryggsäckar.
När kvällen var kommen överraskade befolkningen oss med att klä ut oss i deras kläder. Sedan skulle vi dansa ut i mörkret. Till en liten orkester med flöjter, luta och trummor dansade vi runt en eld som de gjort upp. Detta dygn var verkligen en upplevelse!

Färden gick vidare från Taquile i Peru till Copacabana i Bolivia
Färden gick med båt och buss till den lilla staden Copacabana. Copacabana är en liten lugn stad med endast 14 000 invånare. Vi gick på en promenad i de centrala delarna och guiden berättade om kvinnornas klädsel. De gifta kvinnorna har en kubb på huvudet och långa kjolar i flera lager. I stort sett alla följer den traditionella klädseln. Männen är mer västerländskt klädda.
Copacabana är ett religiöst centrum och vi besökte även kyrkan som byggdes under kolonialtiden. Befolkningens religion är en blandning mellan indianernas tro och katolska kyrkans vilket avspeglar sig i kyrkobyggnaden. Utanför kyrkan fanns bilar som smyckats med blommor och det görs när folk köper en bil. Man sprutar champagne på bilen och får välsignelsen av en präst för att man skulle ha tur med bilen.
Det fanns masker att köpa och dessa skulle bakas in i bröd i samband med Allhelgonahelgen. Då skulle nämligen de döda få liv och vara med och äta och dansa. Denna glädjefest sker varje år och den döde får vara med fem år efter sin död, sedan är den döde inte med längre.
Mycket fanns att köpa för att få lycka i livet och få sina önskningar uppfyllda. I kyrkan kunde man tända ljus och önska sig ett hus eller vad man nu vill ha. Ett rum hade massor av ljus tända och på väggarna var det ritat med stearin vad önskningen gällde. Det fanns stånd där man kunde köpa en handgjord bil just med den modell man ville ha och få den välsignad genom att det stänktes vatten på den. Det fanns även små barnmodeller att köpa för att kunna få barn och små resväskor fulla med pengar, pass, Visa-kort, biljetter mm. Eftersom jag gärna vill resa mer köpte jag en liten väska c:a 1 dm lång full med allt som behövs och den har blivit välsignad i vårt namn och naturligtvis nerstänkt med vatten.

Vi lämnar Copacabana för att fortsätta till Puerto Perez
Tiquinasundet delar Titicacasjön i två delar och detta var den första anhalten. På vägen dit fick bussen punktering, men det var snart avklarat. Vi såg en stor örn som var på jakt efter ett byte och den var nästan stilla i luften. Väl framme välkomnades vi av en stor indianstaty och det var dags att ta sig över det 800 meter breda sundet. Bussen körde ombord på en gammal pråm och färden såg ganska riskabel ut. Själva fick vi packa in oss i en båt med liten snurra och den gungade väsentligt mitt i sundet. Var sin flytväst hade varit på sin plats.
Lunchen intogs på ett vackert ställe vid Titicacasjön och därefter besökte vi Thor Heyerdahls båtbyggare Paulinio Esteban från båtfärderna med Ra. Mannen är vid det här laget 99 år gammal och han visade i böcker och broschyrer hur besättningen såg ut då det begav sig. Vi fick också höra en del om hur båtarna var byggda.
Under en stor del av färden såg vi den 6500 m höga bergskedjan Cordillera Real och vi kunde även se den torna upp sig i bakgrunden av byn där vi skulle övernatta.

I Puerto Perez fördelade vi oss i två motorbåtar som förde oss till två öar i Titicacasjön
Den första ön vi besökte var den lilla ön Pariti. Där finns ett museum med keramik. Man har hittat alla de ca 500 fynden i en och samma grop. Föremålen är 1300-2000 år gamla. Eventuellt kan man ha gömt dem när spanjorerna kom och tog över. Pariti ägdes från början av en enda person som hade stordrift i jordbruket och folk fick arbeta åt honom. 1952 kom en reform och marken delades upp så att fler kunde odla sin egen mark. Av olika anledningar gick det till en början inte så bra.
Kon-tiki, resebyrån som vi åker med, bidrar med materiel till skolan på ön. Det var ganska många skrivböcker, pennor, linjaler och suddgummin som kommer att glädja eleverna i skolan. Varje elev fick ta emot en del materiel och resterande lager tas om hand av föräldraföreningen. Skolan är gratis, men för föräldrarna blir kostnaden ändå hög då de ska köpa skoluniform, skolmateriel och transport till skolan. Barnen såg glada ut och sjöng för oss. Sedan fick vi se deras klassrum.

Eftersom det var lågvatten kunde inte motorbåtarna ta oss över till den rätta sidan av halvön Kala Huta. Det bestämdes då snabbt att vi skulle ros över i tre olika båtar till den ön. Det gick bra och vi kunde sedan se dem ro tillbaka.
Vi kom fram till ett ruinområde där befolkningen före inkaindianerna hade begravt sina döda i s.k. chullpas som var begravningstorn. De flesta var tömda på vad som funnits, men en del innehöll fortfarande de döda som detta torn där två mödrar med barn ska finnas. Man grävde en grop och satte ner den döda i fosterställning, lade in vad som kunde behövas i nästa liv och byggde sedan tornet med stenar.
Efter att vi ätit vår medhavda lunch hämtade båtarna oss på andra sidan av ön där vattnet var lite djupare. Nu lämnade vi Titicacasjön för gott och åkte med vår buss till La Paz och tog in på vårt nästa hotell Rosario.

Vi hade två övernattningar i staden La Paz och det kändes bra
Efter en bra frukost åkte vi med bussen för att se marknaden i staden. Det såldes all möjligt, grönsaker, kläder, kött, sötsaker, ja vad som helst. Området var jättestort och ofta var försäljningen mitt ute i gatan bland bilar och bussar. Det var de som hade det allra sämst som sålde här. Häxmarknaden var värst för där såldes färdiga paket för att ge lycka. Det kunde vara ett torkat lamafoster, som på bild 3 och sötsaker som inte var gjorda för att äta, låtsaspengar och en bild på ett hus m.m. I ritualen ingick att allt skulle brännas upp. Vi tittade upp mot elledningarna och undrade över hur en svensk elektriker skulle reagera på alla underliga lösningar.

Efter stadspromenaden åkte vi till Valle de la Luna, Måndalen. Det är en dal som jag tror liknar hur det ser ut på månen. Dalen har bildats helt naturligt och eroderats av väder och vind. Det är helt otroligt vackert och samtidigt lite underligt och dessutom ligger det i staden La Paz.
Vår lokala guide hade mycket att visa, utsikten vid Killi-Killi, Parlamentet, presidentpalatset och katedralen. Till sist tittade vi på de äldre husen från kolonialtiden. Vi fick också se de rika människornas område. Det var i den lägsta delen av La Paz där vädret alltid är bättre. De hade vackra hus med planteringar och höga murar eller klippta häckar och området var välbevakat. Eftermiddagen blev en shoppingdag i närheten av hotellet.

Vi reser idag från La Paz till Lima
Efter att ha haft en ledig förmiddag i La Paz satte vi oss i bussen igen för att se Tiwanaku. Det fanns en civilisation här redan före Kristi födelse, kanske redan 1600 år före. Tiwanaku var huvustad för ett rike som omfattade halva Bolivia, södra Peru, norra Chile och nordvästra Argentina. Efter ca 3000 år gick Tiwanaku under, kanske var det Titicacasjön som svämmade över eller också blev det torka. De var mycket duktiga på att hugga i sten och det syns säkert på någon av dessa bilder. T.o.m. sten som är hårdare än granit har mycket släta sidor och vinklar och det är svårt att förstå vilka verktyg de kan ha haft. De har också lyckats göra ett hål som är som ett inneröra. Pratar man mot hålet blir det lite som en högtalare och lyssnar man i de hör man tydligt vad folk säger trots att de står långt ifrån.
Det finns fortfarande väldigt mycket att gräva ut och det skulle vara spännande att se hur det kommer att se ut om ett antal år. Vi åt lunch tillsammans efteråt och åkte sedan till flygplatsen som är världens högst belägna kommersiella flygplats på 4100 meters höjd. Vi var framme vid vårt hotell i Lima vid sjutiden.

Vår sista dag i Peru tillbringade vi i Lima
Åter en dag med egna strövtåg hela förmiddagen. Vi såg en matmarknad i närheten av vårt hotell i Miraflores. Där var det säkert många som handlade. Vi kom just när de hade öppnat. En park med fontän och blommor var fin.
Dagens upplevelse var i alla fall den fantastiska lunchen i den fina restaurangen la Rosa Nautica vid Stilla havet. Maten var fantastisk och personalen också. Vi fick en hel del att välja mellan och detta valde jag. Utanför surfade man i vågorna och stora krabbor klättrade på stenarna. Vi passade på att tacka av vår fantastiska reseledare Sven Andersson efter maten. Han är mycket kunnig och berättade mycket och livfullt om vad vi fick se på våra utfärder. Han är också en levnadsglad och härligt människa full av skämt och skratt. En liten rundtur ytterligare gjordes med buss och som vi konstaterade var inte staden Lima särskilt vacker, men det fanns en del fina torg och byggnader(bild 8-10). Den sista visar San Franciscokyrkan. Där fanns även kloster, katakomber under kyrkan, ett stort bibliotek med handskrivna böcker mm.

Hemresan från Peru blev inte precis som väntat
Nu var det dags att resa hem och resan känns ju ofta lång och drar ut på tiden med byten osv. men det blev lite extra besvärligt den här gången.
Direkt vid incheckningen i Lima fick vi reda på att flygplanet skulle bli försenat 1 ½ timme beroende på att det kom från Miami och det hade tagit extra lång tid med alla säkerhetskontroller där. Vi skulle byta flyg i Madrid och väskorna skulle inte hinna lastas över, så man försökte hitta en lösning. Vi fick reda på att vi skulle ta in på hotell i Madrid och åka vidare med ett senare flyg. Efter ganska lång tid ändrades allt och vi fick höra att vi skulle ta ett flyg till London strax efter landning i Madrid och sedan vidare till Stockholm. Ja, det lät ju inte så tokigt för vi skulle då bara bli ett par timmar senare hemkomna. Problemet var bara att vi fick inga boardingkort till dessa flyg, utan skulle ta kontakt vid informationen på flygplatsen i Madrid, så skulle allt ordnas.
Väl framme i Madrid gick vi förstås till informationen. Efter lång väntan visade det sig att de kunde inget göra och hänvisade oss till Lan. De skulle ordna det på 10-15 minuter och vi väntade och väntade. Bara en sekund, sa man när vi undrade igen. Efter ytterligare väntan sas det plötsligt att det fanns bara 11 platser och resten av oss, 5 personer, skulle få ta ett senare flyg till London. Vi hann aldrig börja bestämma vilka som skulle åka först förrän de plötsligt sa att det redan var för sent att ta Londonplanet.
Diskussionerna fortsatte och eftersom inget möjligt plan fanns förrän dagen efter tyckte vi, att de kunde boka in oss till Stockholm direkt så fort som möjligt nästa dag. Det var ju inte London vi skulle till. När de äntligen hade hittat ett flyg till Stockholm hade vi suttit på flygplatsen och väntat på besked i fyra timmar. Fortfarande hade vi inga boardingkort och vi ville inte vänta på dessa tills dagen efter, så vi ställde oss i kö för att få korten. Ett par av våra medresenärer skötte detta med den äran. Efter att de fått fram fyra boardingkort visade det sig att personalen vid Lan hade angivit fel nummer på bokningen och problemen fortsatte. Det gick mycket långsamt att få fram rätt nummer, så personalen tog sig an andra resenärer istället. Till slut var det en av våra vänner som helt sonika hämtade en person från Lan och såg till att resterande kort blev klara, fyra i taget. Vi hade nu tillbringat ca 5 timmar stående, sittande, gående och till slut lekande på Madrids flygplats.
Till slut kunde vi dra en suck av lättnad och åka till hotellet som också hade en shuttlebuss. Vi fick en god middag med vin och vatten och vi kunde somna lugnt. Tanken slog oss: Hur hade det gått om vi hade väntat med incheckningen till dagen efter? Förmodligen hade vi då inte hunnit med Stockholmsplanet.
På Arlanda visade det sig sedan att alla utom en av våra kamrater på resan fick sitt bagage och detta var ju ett under. Det var tråkigt för den som fick åka hem utan sitt bagage med kläder och saker som hon hade köpt.

Copyright 2010 © Barbro Eriksson All Rights Reserved
Sidan gjord november 2010.