Text och bilder - Barbro
Vi kom till Havanna 20.30, men svensk tid var 02.30. Vi blev skjutsade till en restaurang, men vi hade ju ätit ganska mycket, så de flesta av oss ville inte ha någon mat. Restaurangen var lite udda med kaffekoppar på väggarna och en del andra konstiga saker. Janne och jag tog en cuba libre.
Vi bodde på hotel Plaza, ett hotell som hade sett sina bästa dagar och hade haft många kända människor som gäster. Frukostmatsalen låg på övre våningen och hade en fin utsikt.
Vi gick i flera timmar och tittade på så mycket vi hann. Här är Revolutionstorget.
Här är resten av gamla ringmuren.
Jesuitkyrkan
På La Bodequita höll Hemmingway till. Hans favoritbord i hörnet kanske syns bakom vårt bord.
Det vi ser är det gamla torget med en Fransiscanerkyrka och mitt emot finns detta moderna konstverk.
Efter en fullmatad dag besökte vi Hemmingways villa och fotograferade inne i huset. Hans båt låg också där.
Den här dagen var lång. Kl. 8.00 åkte vi buss upp till Pinar Del Rio för att se hur cigarrerna görs.
Här får vi se hur man rullar cigarrer.
Vi såg också romtillverkning och fick smaka på en riktigt god söt Rom, som även hade vunnit pris för den här. Vi köpte en, men vi får väl se om den klarar transporten.
Vi hade kommit upp till ett område med mycket berg och här fanns grottor. Vi fick komma in i en indiangrotta, där vi också åkte båt för att se mer.
Så här såg bergen ut och det syns tydligt hur vattnet har gjort stora hålrum. Byn här fanns många uthyrningshus och troligen var de många som klättrar i bergen. Tobaksodlingen var också ett skäl att vara där.
En stor muralmålning av Frida Kahlos man Diego Rivera eller en kamrat till honom.
Efter detta såg vi tobaksodlingar och hur bladen torkade i lador.
Vi fick också se kaffebuskar.
Även utsiktsplatser hade skönsångare.
Kanske även kor blir trötta av värmen.
Vid 6-tiden på morgonen gick vårt flyg till Santiago. Vårt hotell var mycket bra och låg vid ett torg i centrum. Här spelades och dansade.
På detta torg höll Fidel Castro sitt första tal efter revolutionen.
Här är Santiagos vardagsrum.
Lunch vid "vardagsrummet".
Vi tog en mojitas i väntan på att få komma in i våra rum.
Vid fortet såg vi solnedgången.
Varje kväll vid avfyrades salut.
Efter saluten åkte vi till ett ställe och åt mat. Plötsligt kom ett ösregn.
Dessutom hade Sven fixat en födelsedagstårta till en i gruppen.
Santiago grundades 1514 och staden är näst störst, Havanna. Vi fick en guidad tur på Diego Velazquez museet. Här ser vi huset som är varsamt renoverat och är från 1500-talet. På den tiden fick kvinnorna titta ut genom fönstren, men folk utanför syntes inte kvinnorna bakom de små fönstren. Det fanns mycket att titta på inne i huset och den nyaste delen är den högra delen på bilden.
Vår svenska guide såg till att vi fick åka med 50-tals bilar och det var kul, en Chevrolet.
Vi åkte med bilarna till en kyrkogård där det finns ett hjältemausoleum, där José Marti var begravd. Varje halvtimme gick man på vaktombyte. Man fick bara se det på avstånd. Den stora kyrkogården bakom var mycket vacker.
Vi fortsatte till en känd kyrka som hade fått påvebesök.
Den gamla gruvstaden Cobre, cirka 18 kilometer nordväst från Santiago de Cuba, är en av Kubas mest kända kyrkor. Basilikan är faktiskt mest känd för en staty den innehåller. Prydd med dyrbara juveler, är statyn av Virgen de la Caridad del Cobra (Our Lady of Charity), Cubas skyddshelgon , en svart Madonna bär en påkostad gul klänning. Hon bär en diamant och ametistkors och är krönt med diamanter, rubiner och smaragder.
Varje år den 8 september, är Virgen uttagen ur sitt luftkonditionerade glashölje inuti basilikan för en årlig offentlig procession. Hon var kanoniserad av påven Johannes Paulus II 1998. Denna magnifika kyrka är en vallfärdsort och lockar människor från hela Kuba som kom söker Virgins påstådda helande krafter.
Här ser vi påven Johannes Paulus II.
På vägen tillbaka till hotellet fick vi se en byggnad med kulhål efter en misslyckad revolution. Nu är det en skola.
På kvällen lärde vi oss att dansa salsa.
På kvällen satt vi och tittade ner från takterassen och så här såg det ut.
Kl. 9.00 på morgonen steg vi på bussen och åkte en bra bit in i landet, det var för att undvika piratattackerna. Här bodde vi i Camaguey på detta hotell.
Felipe Figueredo var en kubansk poet, musiker, och frihetskämpe. På 1860-talet var han aktiv i planeringen av den kubanska upproret mot den spanska tioårskriget .
Bayamo al Padre Del la Patria, de hyllar Bayamo far till fosterlandet och lägger kransar. Han dog i strid och var en stor ledare.
Vi gjorde en paus efter bussfärden.
I staden Camaguey var det en massa gator med återvändsgator och krokiga vägar och detta skulle försvåra för pirater. Här fick vi åka cykeltaxi och det var jättekul. Vår cykel gick för det mesta först, men inte här på bilden. Han hade starka ben.
Ibland steg vi av och Sven berättade om en del hus och annat.
Här är vår taxi med förare och han fotograferade oss på cykeln.
Vi fick se Martha Jimenez statyer.
Här hade hon sin egen affär där man kunde köpa fina och roliga keramikflickor. Tyvärr fick vi inte ta kort där inne, men här är dörren till affären.
Det riktigt kliade i fingrarna att få göra lite roliga figurer. När jag sedan skrev hennes namn, så fick jag se att det fanns en del figurer på internet.
Kl. 9.00 åkte bussen utan att vi hade fått bada i den fina poolen.
Det var en bra bit till Trinidad, så man såg mycket intressant i trafiken. Bl.a. fanns det många liftare, ungefär som 50-talet var hos oss i Sverige. Turistbussarna fick inte ta liftare, men en del stod och viftade med sedlar för att få åka, men det var inte så lätt för dem, för bussarna gick inte så ofta.
Då var det kanske bättre att få åka hästskjuts.
Det var ganska ofta att man såg lastbilar med några eller många människor på flaken.
Var det inte så mycket trafik, så kunde man titta på kossor, bergstoppar eller gamar som svävade med vinden.
Efter att vi hade installerat oss på hotell Ancon var det enkelt att ta ett dopp i havet. Hotellet låg ju bra till.
Idag ska vi åka 50-talsbilar igen. Det är kul. Idag blir det en gul bil. Många av de stora fina 50-talsbilar är taxibilar. De får köra folk trots att instrumentbrädan bara visar hur mycket bensin som finns kvar. Hur fort man kör vet man inte, för där visas ingenting. Idag ska jag sitta skönt i bilen och njuta.
Sockerproduktionen var en stor industri för Cuba från de första spanska kolonierna. Landet blev världens i särklass största producent av socker i slutet av 1700-talet och på 1800-talet under en tid då sockerproduktionen utgjorde öns huvudindustri. 1988 blev Valle de los Ingenios tillsammans med staden Trinidad ett världsarv. De flesta av sockerbruken är idag ruiner men några platser har byggnader som är intakta. Plantagehuset finns kvar och gården Manaca Iznaga,ägarens hus och ett torn finns kvar. Det 45 meter höga tornet uppfördes någon gång mellan 1830 och 1835 av ägaren Alejo Iznaga. Det var ett bevakningstorn för att ge vakterna 360 graders vy över sockerrörsfälten där slavarna arbetade.
Här ser man Janne uppe i tornet.
Vi fortsatte till en keramikverkstad. Där fanns det många fina vaser, fat och figurer.
Vi gick i stan ganska länge och det var kullerstenar överallt. Det var ganska jobbigt att gå på gatorna, men det fanns många affärer att titta in i. San Fransisco kyrkan och dess tillhörande kloster ligger inte långt ifrån Plaza Mayor.
Sedan hittade vi en trevlig uterestaurang och där var det en liten orkester och dans. Det passade bra för oss som bara ville vila lite och få lite dricka.
Vi skulle äta middag och på vägen såg vi en massa människor som satt på en trappa och lyssnade till musik.
Vi travade uppför en riktig seg backe till det hus där vi skulle äta middag. Vi fick hummer, jättegott!
Det hade blivit mörkt, men det syns att vi har gått högt upp.
Sven hade ordnat så att gruppen fick åka till en ö med en katamaran. Vi gick till en Marina och gick på båten, men egentligen var det lite för många människor på båten, för en del satt nog inte så skönt. Vi hade tur med skapliga platser, men visst är det synd att man packar så fullt. Sven satt inte så bra och en del andra också. Här är båten till vänster och så här såg det ut.
När vi kom fram badade vi förstås och solade lite. Jag låg under en palm och jag hade kanske tur att jag inte fick en kokosnöt i huvudet. Vår lunch intog vi på ön.
Vi såg små krabbor och en större krabba.
Nu ser vi vårt fina hotell och då är vi strax hemma.
Här på stranden är det mjuk sand och det är långgrunt. Vi hade hela dagen fri från andra utflykter. Vi gick långt bort från hotellet åt det ena hållet och åt det andra hållet.
Vi badade många gånger, eftersom det var riktigt varmt i luften.
Eftersom vi hade all inclusive kunde man släcka törsten när man ville.
På kvällen skulle vi äta tillsammans för att ett par skulle fortsätta att vara kvar i Trinidad. Vi åt på en fiskrestaurang i hotellet och maten var mycket god.
När vi väntade på maten vi hade beställt, passade vi på att tacka Sven för att han hade varit en så bra guide och sällskaplig. Han är med oss hela tiden och så brukar en guide sällan vara, de brukar säga tack för idag och vi ses i morgon igen. Vi gav honom en flaska whisky för det brukar han gilla.
Efter maten såg vi lite underhållning och samlades igen.
Vi åkte buss och hade en bra bit att åka, ca 30 mil, och jag tittade på utsikten och försökte ta lite bilder på fåglar, men det var lite svårt att få dem på bild. Jag fick bara gamar, men 3 stycken.
Man såg i stort sett inga bussar, men desto mer hästar och kärror.
På vägen gjordes ett stopp i staden Santa Clara. Där finns minnes-och begravningsplatsen för Che Guevara. Det var i den här staden de hårdaste striderna var under revolutionen. Vi fick gå in i museet och läsa och titta hur Che Guevara levt sitt liv. Han har hjältestatus i Cuba. Synd att vi inte fick fotografera inne, men hans staty och reliefmur fick vi fota.
Vi gjorde ännu ett stopp och drack kaffe med sockerrör.
Vi kom till samma gamla hotell i Havanna, som vi bodde på den första dagen, hotell Plaza.
När vi kom var vi tolv stycken, sen hoppade två av vid Trinidad för att stanna lite längre och åka till andra ställen. Då blev vi tio. Idag ska Janne och jag och ett par ytterligare åka till Varadero på en vecka till. De sex som var kvar skulle åka hem på eftermiddagen.
Vi skulle hämtas på hotellet kl. 9.00. Vi gick upp tidigt för att äta frukost. Då fick vi en chock för just den här dagen skulle de ha sommartid, så klockan var en timme tidigare. Som tur var hann vi både äta och gå till en bankomat. Här är de två sista bilderna i närheten av hotellet.
Vårt hotell hade alla fel man kunde ha på ett rum. I badrummet var det en rinnande dusch som droppade och rann hela natten, en ynklig stråle i handfatet och en toalett som man måste lyfta behållaren och lyfta en kedja för att kunna spola. I sovrummet hade air condition pajat, så det var jättevarmt, men vi överlevde. De flesta rummen hade stora fel och ett par hade en så trång säng så två personer kunde knappt rymmas i sängen.
Vi satt i lobbyn och väntade och sa att det här var det finaste på hotellet, annars var det ett riktigt dåligt hotell som borde renoverats.
I Varadero fick vi ett mycket fint rum.
Bussturen var lång, men nu närmar vi oss Varadero.
Hotellet heter Hotel Melia Peninsula. Vilken glad överraskning vi fick när vi kom in i vårt rum. Det var fantastiskt bra på alla vis. En underbart skön säng, en klädkammare där man kan hänga upp sina kläder och där fanns även både strykjärn och strykbräda, så att man inte behövde gå skrynklig. Vi hade ett riktigt fint badrum med både dusch och badkar. Det fanns gott om handdukar och varje städdag hade städerskan gjort en svan eller något annat med badhanddukarna.
Javisst har vi sett svanar med handdukar förr, men den här städerskan städade också väldigt fint. Det var aldrig något slarv och ibland stod vi och pratade lite med henne. Hon var verkligen trevlig.
Husen i området var fina med olika pastellfärger och vitt, de flesta var tvåvånings, men det fanns också trevånings. Här är några hus.
Poolen var mycket stor, men där badade vi bara en gång.
Här inne kunde man äta Japansk mat och Fransk mat och då fick man beställa vilken tid eller dag man kunde äta där, men i stora matsalen gick man och plockade på mat på tallriken från olika ställen.
Här är den stora matsalen inifrån och vi satt för det mesta vid fönstren.
Sen har vi lobbyn med lobbybar och på kvällen är det underhållning med pianospel eller sångare osv.
21.45 var det underhållning med sång och dans.
Ja, det är härligt att bada i havet, men det kan bli lite för mycket av badandet. Vi försökte göra allt vi kunde för att ha en vecka med olika sysselsättningar. Det var inte så lätt. Egentligen blev det nästan bara bad och vi drömde om att gå utanför det här hotellet men det fanns ju ingenting, bara hotell efter hotell, inga butiker och inget annat heller. Det fanns en liten butik i hotellet och vi ville köpa något mer till barnbarnen och hade tur att hitta två små fina linnen som de kan ha i sommar.
Här är två pelikaner som simmar och har det lugnt.
Det var roligt när pelikanerna slog ner i vattnet. Den tog en sväng på himlen och satte full fart för att kunna dyka ner efter en fisk. De kunde tydligen inte dyka ner från vattnet, för de måste ha fart. På bilderna är den ena i full fart att dyka ner och de är inte blyga för de dyker ner alldeles vid en badande dam.
En dag hade vi bokat in för att snorkla lite grand, men vågorna blev för höga, så vi måste hålla i oss väldigt hårt, så det blev inga dyk efter fiskar och det var lite synd. En katamarin fick man hyra gratis eftersom vi hade all inclusive och kaptenen ingick. Vi hade fullt sjå att skydda våra kameror för allt vatten som stänkte upp.
Nästa dag ville vi i alla fall åka ut på vattnet, men det fick bli en trampbåt, för då gick det bättre att fota från sjön. Det var heller inga stora vågor den här dagen. Stranden var hur lång som helst. Vi promenerade åt båda håll, så långt vi orkade.
Annars satt vi mest och myste på våra handdukar och visst var det skönt, men naturligtvis badade vi mycket.
Vi hade det mycket bra här, men vi skulle nog ha önskat oss 5 dagar istället för 7 dagar. När vi väntade på vårt flyg kom planet med Obama. Han landade en bit ifrån terminal 3, men sen tog planet en sväng och åkte till terminal 1 eller 2, för antagligen hade de utrymt någon av dessa. terminal 3 var knökfull. Här såg jag Obamas plan utanför fönstret.
Barbro Eriksson
Sidan gjord april 2016.