Den här resan till Ponta Delgada på Azorerna tog vi med Solresor, som hade ett speciellt premiumprogram för, som de kallade det, erfarna livsnjutare.
Vi måste tillstå att det var riktigt bra. Man fick mycket för pengarna. Förutom bättre mat på flyget, ingick det en hel del utflykter och mat.
Solresors guider var också mycket kunniga.

Nyfiket tittade jag genom fönstret före landningen och lyckades ta en bild där nästan hela staden och hamnen syns. Även vårt hotell syns tydligt.

Vårt hotell syns alldeles bakom Janne och på den undre bilden ser vi en del av utsikten från vår balkong.

Första dagen började med en stadsvandring. Vi besökte saluhallen med blommor, frukt, grönsaker och ost. Där fanns också en avdelning med fisk och naturligtvis även kött.
Det finns lika många kor som människor på Azorerna och de betar ute hela året om. Detta gör att mejerivarorna blir mycket goda, men även köttet är utmärkt. Vi åt också en del fisk den här veckan och också den smakade bra.

Det blommade inte så mycket den här tiden, men den stora julstjärnan i stan var mycket fin. Juldekorationerna var redan på plats.
Typiskt för staden var att alla gator var belagda med vita kalkstenar och svarta lavastenar i olika mönster. Allt var lagt för hand.

I Ponta Delgada finns ett militärmuseum och det var mycket intressant att titta in där. Utsikten från kullen där museet låg var fin och den här dagen hade ett kryssningsfartyg med en mängd amerikaner lagt till i den nybyggda hamnen.

På torget fanns stadsporten som relativt nyligen hade flyttats från en annan plats. Torget var vid jul pyntat med olika saker t.ex. dessa stora paket som var fulla av små lampor, som lyste vackert i mörkret.

En kväll var vi på vinprovning på Solar da Graça.
Sonen till den svenska konsuln Ulf Smith lärde oss en del om vinerna på ön och även vilka ostar som passade bäst till vinet. Sonen hade också en jazzklubb i Ponta Delgada. Hans instrument var saxofon.

Vi vandrade runt i en park med många fina och höga träd. Där fanns även stora bambuträd som smattrade i blåsten.

I en annan park fanns det grottor.

Naturligtvis var vi ute på kvällen för att se alla juldekorationer i kvällsbelysning. Man hade satt upp lampor och girlanger på nästan alla små gator.

Vi gjorde ett besök på en teplantage. I tefabriken gjordes bl.a. grönt te. All bearbetning av tebladen gjordes i maskiner som troligen var sedan 1800-talet då tefabriken startade sin verksamhet.

I Furnas fanns en nästan tropisk grönska och varma källor.
Här finns Terra Nostra, en botanisk trädgård med ungdomens källa 40-45° varm.
Vi åt lunch som bestod av "cozido"en gryta som tillagas i den heta vulkaniska marken.

Vi var på Azorisk afton på Solar da Graça.

Nästa utlykt hette Östra öturen. Första stoppet var i Povoação där de första bosättningarna ägde rum på 1400-talet. Vi tog en kaffe och fofa. Fofa var en stor bakelse som bara gjordes i denna by.

Vidare kom vi till Ponta da Madrugada, en mycket vacker utsiktsplats med bord, stolar och grillplatser. Vi såg flera platser lika vackra, ja t.o.m. vackrare. Alla sådana rastplatser hade egen trädgårdsmästare som såg till att rabatterna sköttes och att allt var snyggt. Trädgårdsmästaren såg också till att katterna fick mat.

Ponta do Sossego - rastplats och utsiktspunkt

Nära Ponta de Achada fanns ett vattenfall och en kvarn där man malde majs till mjöl.

Utsiktsplats vid Baia de Santa Ira på norra sidan av ön.

Vi skulle också se Tvillingsjöarna.
På vägen dit stannade vi vid en ananasplantage i Fajã de Baixo. Där fick vi lära oss lite om odlingsprocessen, bl.a. att ananasen skördas när den börjar hänga ner mot jorden och inte orkar stå rak. Vi provsmakade också ananaslikören.
Det fanns också mycket vackra blommor på plantagen.

Från utsiktspunkten "Vista do Rei" har man en fin utsikt ner till vulkankratern om vädret är klart. Vi hade lite otur för att molnen låg lågt och det duggregnade lite grand. Den här vyn är lite längre ner mot sjöarna.

Eftersom det inte blev någon promenad vid kraterkanten pga regnet gick vi istället över bron mellan sjöarna. Vi såg att en av sjöarna var lite grönare än den andra.
I Sete Cidades tog vi oss lite förfriskningar. Där fanns också en fin kyrka.

Lunchen intogs i Mosteiros, en liten by vid sydvästra kusten. Där fanns många små fina hus och även en vacker kyrka. I havet utanför fanns stora klippblock, varav ett såg ut som ett kloster. Det fanns förstås en liten historia om hur klostret hamnat där tillsammans med en nunna som fått barn, vilket naturligtvis var förbjudet.

Med denna bild från södra kusten avslutar jag min resa till Azorerna.